UREMI ɯremi4, r.; best. -en l. -n. Etymologi [jfr d. uræmi, t. urämie, fr. urémie; ordet bildat 1847 av P.-A. Piorry av nylat. uraemia, av gr. οὖρον, urin (se URIN), o. αἷμα, blod (jfr HEMATO-)] med. urinförgiftning. FörhLäkS 1866, s. 240. Vid betydligt hämmad urinafsöndring stannar det giftiga urinämnet i blodet, inverkar[…]
[saob.se]